Emelie i Japan: februari 2014

Så har mitt vårlov börjat! Tentorna gick bra och jag känner att jag kan njuta av två månaders ledighet! Först på tur bland resorna var en veckas vistelse i Nagasaki, en pilgrimsfärd till Japans kristna centrum, fylld av kultur och historia!

En av Nagasakis många vackra broar.

Nagasakis historia
För den som är historieintresserad som jag så är Nagasaki en stad värld att besöka. Jag tänkte därför omsluta min reseskildring i Japans och Nagasakis historiska kontext och föra samman lite kunskap jag samlat på mig om Japan under åren.

Upp till runt år 1600 var Japan ett land med starka utländska influenser primärt från den kinesiska kulturen och Buddhismen och Konfucianismen hade fått ett starkt fäste i landet. Konfucianistiska tankeströmmningar är starka än i dagens japanska samhälle, inte minst inom politiken och byråkratin där auktoritet och hierarki är hörnstenar. Buddhismen i Japan har såklart en andlig och filosofisk dimension, där zenbuddhismens meditationstekniker kanske är den mest kända i västvärlden, men denna sida är framför allt mest tillgänglig för munkar medan det för vanligt folk är ett system för folkregistrering och vissa ceremonier såsom begravningar (japaner jag pratar med brukar nästan alltid identifiera sig som Buddhister utan praktisk betydelse för deras liv).

I Nagasaki är det alltid nära till kusten vilket gjort staden till ett handelscentrum!

I början av 1600-talet enades Japans klaner och huvudstaden flyttades till Edo, nuvarande Tokyo. Under Tokugawas ledning stängde man nu landet från utländska influenser och en isoleringsperiod på mer än 250 år började. En av anledningarna till detta var spridningen av kristendomen i landet som hade initierats av jesuitprästen Francis Xavier. Framför allt i Nagasaki och Kansai (Kyoto-området) hade kristendomen tagit fäste och även vissa klanledare hade konverterat. Emellertid så började makteliten snart se läran som ett hot mot deras egen makt då de fattiga och små kallades saliga och störst i himlen.

En brutal förföljelse av kristna japaner påbörjades med korsfästelsen av 26 martyrer på en bergssluttning i Nagasaki år 1597 som avstamp. Matyrerna är idag helgonförklarade för deras starka vittnesbörd för glädjen i tron. Under 30 dagar tvingades de vandra från Kyoto för att sedan omfamna sina kors när de kom fram, enligt vittnen. På korset sjöng de lovsång och en av helgonen, Fader Paul Miki, predikade från sitt kors för folkmassorna som samlats. Över 40 000 martyrer tros ha dödats för sin tro under den här perioden.

När vi besökte monumentet som rests på platsen där de dog såg regnet ut som tårar på deras kinder. I bakgrunden stod det inristat orden "laudate dominum omnes gentes"- prisa Gud alla folk. I mitt hjärta tändes kärlekens och trons eld.


"Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner."Joh 15:13

Dejim - Japans enda kontakt med omvärlden under 250 år En av de mer fascinerande utflykterna jag gjorde i Nagasaki var ett besök på Dejima. Idag är platsen ett museiområde på fastlandet, men var från början en konstgjord ö fram tills dess att kustlinjen utvidgades i slutet av 1800-talet. Under isolationsperioden var det endast på denna ö som Japan tog emot skepp från Europa och framförallt var det holländska skepp som lade till där. De holländare som km fick hålla till i de 10-tal byggnader som trängts ihop på ön och kunde bara observera det riktiga Japan på avstånd. Tänk vad spännande det måste ha varit att komma till ett så pass annorlunda land, med helt andra djur, kvinnor i kimonos och massa spännande byggnader. Och inte minst måste det varit spännande för japanerna att se europeer med blont hår och europeiska skepp.

När vi besökte Nagasaki var det lyktfestival i de kinesiska kvarteren för att fira det kinesiska nyåret.

Till minne av atombomben som föll över Nagasaki
Ett annat historiskt måste för den som besöker Nagasaki är att gå på Atombombsmuseet samt ta en tur i Fredsparken som byggts till minne av atombombsoffrena. Det var en extra kall dag då vi itystand vandrade runt i parken. Läste lite på skyltarna, begrundade den stora kopparstatyn föreställande något som nästintill liknar en fredsgud. Området var öppet och sparsamt dekorerat, vilket är ett kusligt tecken i Japan där varje millimeter landyta används. Det är omöjligt att se vad som hände för 70 år sedan på platsen, men man känner att något är fel.

Går man några hundra meter bort kommer man till platsen där atombomben föll. Egentligen expoderade bomben 400 meter ovanför luften och orsakade förstörelse på flera kilometers avstånd. En tredjedel av befolkningen dog (ca 74 000 människor) och en tredjedel skadades. Många vackra historiska monument gick också förlorade, bland annat den vackra katedralen Urakamitenshudou som var den största katedralen i hela Asien då den byggdes.

Statyn i Fredsparken.

Jag och Yumiko framför monumentet på platsen där bomben föll.

Atombombskyssta statyer och några pelare är det enda som finns kvar av den gamla katedralen. En rekontruktion tronar på dess plats idag.

Vi besökte även atombombsmuseet där vittnesmål blandades med bilder och återkopplingar till dagens kärnvapenläge i världen. Något som slog mig var att aldrig någonsin användes ett språk som kunde framstå som fördömande mot USAs agerande. Istället fokuserade utställningen mycket på fred; typ "kan inte alla bara vara vänner nu?". Visst tror jag att det finns nobla intentioner bakom denna typ av retorik och utställning, men samtidigt förstrker det också min bild av att japanska politiker gärna stoppar huvudet i sanden. För om man fördömde det USA gjorde, då måste man kanske titta på sina egna hemska krigsbrott. Bland annat så gjorde Japan försräckliga saker med civilbefolkningen i både Kina och Korea, som än idag inte retts ut ordentligt. Min slutsats: riktig fred är inte en billig fred som man lägger som ett täcke över det dåliga. Riktig fred kostar, ibland stolhet ibland till och med krig.

Nagasaki - diverse bilder

Goto - ön med många kyrkor

Som en spännande utflykt bestämde vi oss för att göra en endagsutflykt till ön Goto utanför Nagasaki. För den som är i området och vill uppleva vackra japanska landskap så rekommenderar jag denna plats! Lite svårtillgänglig, men det var det värt, för när vi lyckades hyra cyklar och trampade iväg på ön var det en fantastisk frihetskänsla.

Den främsta anledningen för oss att besöka ön var dock att den har Japans kanske högsta kyrkdensitet per person. När kristna började förföljas för sin tro var det till denna ö många flydde och än idag finns det flera kloster på ön. Tyvärr så håller öns befolkning sakta på att avta i och med japansk urbanisering.