Hej då till Okazaki!

Tre veckor går fort och det börjar bli dags för mig att resa vidare. Mattias åkte igår morse så nu är det dags för mig att klara mig på egen hand! En kort stund kändes det lite läskigt, men jag tror att det kommer bli väldigt spännande.

Menyn på "Förvånade Åsnan"

Innan Mattias åkte bestämde vi oss för att gå på ett sista restaurangbesök i Okazaki. Valet av restaurang blev ganska självklart då vi hittade ett ställe som hette Bikkuri Donkii (dvs "Förvånade Åsnan" på svenska). Stället var inrett lite som ett stall med ett eget litet bås för varje bord i Vilda Västern-stil. Jag misstänker att köttet vi beställde verkligen var åsnekött. Oavsett vad så var det jättegott efter tre veckor utan att ha ätit en riktig köttmåltid. Kvällen avslutades med en supergod glassdesert.

Alla elever vid mitt program (SILAC) efter avslutningsceremonin.

 På torsdagseftermiddagen hölls sedenliga tal av de som lämnade SILAC-programmet under en enkel avslutningsceremoni i skolans korridor. Även jag höll ett tal, fyllt med keigo (se tidigare inlägg om japanskt artighetsspråk). Även om jag gjorde bort mig lite i slutet tycker jag det gick bra! Roligast var dock när Miguel, min portugisiske klasskompis ställde sig upp för att hålla tal (han i lila på bilden) och en koreansk man (vi tror att det var han!) spontant utropade "Harry Potter??!". Haha!

Miguel bestämmer sig för att göra en hemgjort chokladkaka efter att vi upptäckt att micron också är en ugn!

 

 

 

 

 

Under kvällen samlades vi ett stort gäng i uppehållsrummet och lagade tacos under ledning av våra två mexikanare, Mariana och Irene. Kvällen blev helt klart lyckad, speciellt med en riktigt god chokladkaka till efterrätt. Vet inte när jag skrattade så här mycket sist! Känns lite tråkigt att åka nu när jag hunnit bli bra vän med massa intressanta och smarta människor. Det kommer dock bli skönt att inte bara studera språk, för det är inte så pass intressant att jag kan göra det hela dagarna i ända under någon längre tid.

På lördag morgon åker jag vidare för att besöka min värdfamilj som jag bodde hos sist jag var i Japan en kort stund innan jag tar mig vidare till Kyoto på tisdag. Det ska bli så roligt att besöka Oogaki igen! Förhoppningsvis kan jag lära mig att laga lite mat inför att jag kommer bo själv eftersom jag fortfarande känner mig jätteförvirrande gällande hur man faktiskt lagar mat i Japan och lever billigt. Speciellt frukost är svårt eftersom brödet som säljs är ganska sött och plastigt (liksom smöret, yoghurten, mjölken, och annan otypiskt japansk mat inte smakar så gott). Jag tror att det bästa är att äta en riktig måltid till frukost, såsom ris och miso eller rester helt enkelt.

Tacos! Gott!

Jag och Chris från San Diego!

Mexican cutting; en ring skärs ut i mitten så man kan göra mindre bitar då tårtan inte ser ut att räcka.

En helt klart minnesvärd kväll!

TACK FÖR ALLTING YAMASA! たくさんお世話いただきまして、ありがとうございました！

En helg med onsen, slott och bar!

Då har ännu en fin vecka i Okazaki passerat. Eftersom studierna har varit hårdare har de krävt mer tid, även om jag inte alls lagt ner den tid som behövs för att hålla mig i fas. Just nu passar jag snarare på att umgås med mina korridorskompisar och njuta av att ha lite mer fritid än jag kommer ha då universitetsstudierna börjar (runtomkring 1a oktober). Efter att ha pluggat hårt i augusti så känns det välbehövligt!

Okazakis slott 

Eftersom vi slutade redan vid strax efter tolv på fredagen passade jag och Mattias på att ta oss till Okazakis slott. Det var lite långt att gå (1.5 timmar till fots) så när vi kom dit var vi redan trötta efter att ha gått i värmen. Dock så tyckte jag det var värt den långa prommenaden för det var ett fint slott beläget i en vacker park.

Bro vid Okazakis slott.

Själva slottet var inte öppet när vi kom.

Trädgården runtom slottet var mycket vacker!

Mattias blev trött.

Även om det var ett vackert slott så var trädgården en aning kuslig. Vi såg en enögd helvit katt, en man som kunde tala med katter och någon slags gravsten över Tokugawa Ieyasus (mycket känd historisk person i Japan) moderkaka (om vi förstod skylten rätt). Dessutom började mina ben klia jättemycket. Överlag var det dock en spännande utflykt! Okazakis slott är ett hett tips för den som vill gå på dejt i Okazaki för trädgården är väldigt vacker!

Vi går på liveuppträdande och har en trevlig kväll

Lördagen efter vår utflykt passade både jag och Mattias på att sova ut ordentligt, till den grad att vi båda började känna oss lite uttråkade. Vid femtiden på eftermiddagen kom vi fram till att det vore roligt att hitta på någonting så vi gick och köpte mat och åt melonbröd (jag blev besviken; det smakade inte melon).

Vänner!

Efter detta bestämde vi oss, tillsammans med våra trevliga korridorskompisar Mariana och Alan, för att kolla in en liten bar i närheten av där vi bor ("Creators bar" eller nåt hette den) där det skulle vara uppträdanden från åtta,. Vi kom dock dit runt kvart i nio, vilket vi trodde var helt ok. Det blev dock lite pinsamt då vi kom in i ett trångt litet hak med 15 rakryggade japanska kvinnor som drack iste och uppmärksamt lyssnade på en duktig kille som spelade smöriga låtar på keyboard. De stirrade på oss och tyckte säkert vi var väldigt oartiga som kom mitt i uppträdandet som tog slut inom en kvart. Vi satt dock kvar på baren till en bra bit in på natten och hade en jättetrevlig kväll tillsammans.

Mysig liten bar men inte alltför många gäster.

Efter ett tag kändes det dock som att barägaren ville att vi skulle gå hem då baren var rätt tom på folk. Vi fortsatte då kvällen hemma på mitt rum och där vi pratade till tidig morgon. En mycket trevlig kväll! Jag är så glad för mina trevliga korridorskompis!


Söndag är veckans bästa dag! 
Undertitel: kyrkobesök kompletterades med en utflykt

Även om fredagen och lördagen var trevliga så var ändå söndagen veckans bästa dag. Jag gick upp tidigit för att kunna ta mig till kyrkan i tid (den ligger 40 minuters gångväg från där jag bor). Den här gången hade jag förberett mig genom att läsa evangelietexten på svenska innan och när jag kom dit träffade jag min nunna (se tidigare inlägg!) som guidade mig genom de olika böckerna så att jag kunde hänga med någorlunda i den japanska mässan. För er som undrar så skiljer sig mässan i Okazaki knappt alls från den hemma i Linköping, vilket är en trygghet för mig. Denna gång var det en spansk präst som predikade och hans japanska var mycket enklare att förstå än den japanske prästens japanska (konstigt nog) och jag kunde hänga med någorlunda.

Jag genomförde också min första bikt på japanska vilket var en väldigt stor upplevlse för mig. Så här gick det till. Först bad jag att få bikta mig på engelska men den spanske prästen såg väldigt osäker ut och frågade om vi kunde ta det på enkel japanska. Jag försökte uttrycka det jag ville bikta i mitt huvud på japanska och insåg att det kanske skulle fungera med lite hjälp av engelska så jag sa att det var ok. Jag var rätt nervös eftersom jag inte ens biktat mig på svenska särskilt många gånger, men det häftiga var att det faktiskt gick! Jag lyckades uttrycka det jag ville säga, och prästen var kunde hjälpa mig att utveckla det. En sådan fin gåva bikten är! Trots att jag är på andra sidan jorden så är Gud så nära. Efteråt kände jag mig stark och otroligt glad.

Ön med templet hette Takeshima!

På söndagseftermiddagen hade vi fyra som sågs på lördagkvällen planerat en utflykt till en närliggande stad som heter Gamagoori. Det slutade dock med att det bara blev jag och Mattias som åkte vilket var trevligt det också. Vi hade valt denna stad eftersom den låg vid havet och hade ett antal varma källor (onsen på japanska) i närheten. Eftersom det var Alan som hade blivit tipsad om det här stället kände vi oss dock lite borta utan honom och vi visste egentligen inte riktigt vart vi skulle. Detta ledde till en hel del planlöst vandrande. På vägen hittade vi en mycket vacker ö som var ett shintotempel (Japans huvudreligion). Det var som sagt mycket vackert och vi stannade där länge och att kollde på utsikten och njöt av havsbrisen.

Fina tempelbyggnader som jag inte riktigt vet vad de är till för.

Vårt stora mål med utflykten var dock att bada i varma källor. Det tog ett tag för oss att hitta dem men tillslut, trötta och svettiga, fick vi vila ut oss på ett riktigt japanskt bad i anslutning till ett ganska lyxigt hotell. SÅ SKÖNT! Uppenbarligen så kunde jag inte ta några bilder inne i badet (man badar naken tillsammans med andra av samma kön) men det var väldigt skönt att bara få ta hand om sin kropp (skrubba bort hud, smörja in sig, göra inpackning i håret). Onsen är ett måste om man kommer till Japan, oavsett årstid.

Mat efter vandring och bad; kimochiii! (typ "skön känsla!" på japanska)

Kramar från Emelie i Japan!

Hårresande mordhistorier och uppföljaren om djurlivet

Tyfon förstör måndagens planer

Så, här kommer en liten uppdatering om vad som har hänt de senaste dagarna Man kan lugnt säga att veckan började med en stor besvikelse då lektionerna på måndagen blev inställda på grund av att en tyfon drog igenom landet på söndagkvällen och måndag förmiddag. Trots att det ändå var både starka vindar och mycket regn klarade sig Okazaki ganska bra jämfört med andra städer såsom Kyoto. Tydligen så har 4 personer dött under stormen. Det tråkigaste för mig var dock att eftermiddagens sportdag blev inställd (undoukai på japanska), en ganska stor tillställning som hade anordnats tillsammans med andra skolor i staden. Jag såg verkligen fram emot den eftersom vi skulle få återse några av gymnasieleverna vi träffade i lördags. När tyfonen väl dragit förbi satt jag och Mattias oss ute vid en damm och åt lunch och filosoferad över livet. Det känns nu som att hösten börjar komma på riktigt...

Nihongo Café (japanskacafé) på tisdag och onsdag med klassen.

Gratis lunch på Nihongo Café dagar (gratis!!!). Det var gott också!

Leka detektiv

På tisdagen hade vi lektioner som vanligt. jag tycker verkligen om våra lektioner, för att inte säga lärarna vi har. Förra veckan fick vi sitta med kort på olika män (männen fick kort på kvinnor) registrerade på en dejtingsite och rangordna dem; "vad tror du om den här personen?" "Hmm, hans lön är lite låg, men han ser bra ut" osv. Det kändes ganska hemskt faktiskt men var samtidigt ett kul sätt att lära sig beskriva människor på.

Adjektiv sorterade i positiva och negativa attribut.

Denna vecka har vi haft brottstema. Igår gjorde vi vår egen brottsplats (en man ligger kollapsad på golvet, bredvid honom ligger en blodig kniv, fönstret är öppet men gardinerna är fördragna...) Jag målade upp en scen med en mördad katt vars ägare var bortrest. Mördaren var kattvakten, men jag fick aldrig chansen att redovisa min mordscen (man skulle förstått det genom att jämföra på tiden för mordet med när kattvakten rimligtvis skulle ha varit och matat katten).

Vem är mördaren? Är det den filipinska städdamen?

Idag fortsatte vi på temat och fick analysera ett antal vittnesmål för att bestämma vem som hade mördat en känd författare (var det frun, eller kanske älskarinnan?). Det hela föll på att mördarens vittnesmål inte stämde överrens med de andra karaktärernas vittnesmål (shougen på japanska). Egentligen var det ganska enkelt att lista ut (kanske för enkelt... jag började misstänka att det kanske var något vi förbisett... (var det kanske i själva verket doktorn som var mördaren?)). Lektionen började med att läraren satte på stämningsfull musik och dramatiskt tillkännagav att ett mord hade skett. Jag tänkte så mycket på när när vi lekte Maffia på bussen till Taizé (Katarina, Jessika, Mikaela med flera! Hoppas vi kan åka på läger igen!).

Utöver detta så har jag testat grönt-te-latte, tagit fåniga bilder i fotomaskin (var inte frivilligt dock), ätit något som jag trodde var mosade inälvor men som visade sig vara kycklingfärs och pluggat tills jag fick ont i högra ögonlocket (gör fortfarande ont...).

Purikura. Inte min grej.

Djurlivet

Så äntligen har det blivit dags för det som kanske kommer att bli denna bloggs höjdpunkt; en kort men målande beskrivning av Okazakis djurliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dammen där DET HÄNDER.

Först och främst kan man väl säga att djurlivet jag följt definitivt har sin kärnverksamhet vid dammen nära vägen. I rofylld harmoni lever här tjocka karpar, vackra svanar, lata änder och några långsamma sköldpaddor. Karparna äter sig feta på de brödbitar de får av barnfamiljer som prommenerar längsmed dammen och verkar leva ett tryggt och behagligt liv (trodde jag först i alla fall!). Min uppfattning ändrades dock radikalt då jag i söndags hittade ett gäng korpar och en inte alls speciellt liten rovfågel som delade på ett fiskkadaver vid strandkanten. Jag hade endast tänkt passera förbi men situationen var tämligen kuslig då de stora fåglarna skrek på mig och cirklade i luften. På hemvägen fanns inget spår av kadavret.  

Strax bortom trädet fann jag fiskkadavret.

 Sköldpaddorna i dammen är rätt roliga. Man kan se dem sticka upp huvudet då de spejar efter mat eller tar ett friskt andetag. Jag kom även på en av dem med att ligga och vila på land. I övrigt har jag inte hunnit skapa någon djupare relation med sköldpaddorna då de är en aning tillbakadragna.

Sköldpaddan i dammen. Eller en av dem, visade det sig.

Vad jag längtar efter

Trots att mitt liv just nu är väldigt trevligt och det är oerhört skönt att bara ta det lugnt och plugga japanska utan några egentliga krav utöver närvaro vid lektionerna så måste jag säga att jag verkligen LÄNGTAR efter mitt år vid Kyoto University. Jag längtar efter alla roliga och intressanta tekniska kurser jag kommer läsa, jag längtar efter att höra japanska varje dag och verkligen bli bra på det och jag längtar efter att lära känna en helt annan universitetskultur och träffa japanska tekfakstudenter.

Till sist, här kommer en bild på mig och mina trevliga klasskompisar:

Vi blir inbjudna till en kulturfestival!

 Först och främst! Några bilder från biobesöket här om dagen. Så här roligt kan det vara att gå på bio:

Gå på bio: 4 av 5 risbollar.

Jag och Alan i 3D-glasögon

Vi går på Hikarigaokas bunkasai

Igår var en spännande dag! Jag och Mattias ramlade in på en äkta bunkasai på en högstadieskola vid namn Hikarigaoka i närheten av där vi bor. Och i mitt fall måste jag medge att det var bokstavligt för det första jag gjorde när jag kom in på skolgården var att snubbla på en kant inför massor av japanska skolflickor. Otroligt pinsamt... Trots det blev dagen lyckad vilket kompenserade för den initiala motgången.

Vad är då en bunkasai (文化祭)? På svenska skulle vi kanske säg kulturfestival och det är alltså något som anordnas på gymnasieskolor av eleverna själva. I Japan är det vanligt att elever på skolor går med i klubbar med olika inriktningar; dansklubben, orkesterklubben, Brailleklubben, tennisklubben osv. För att tjäna pengar till klubben och till respektive klass anordnas en årlig festival till vilken föräldrar och anhöriga inbjuds.

Skolgården hade förvandlats till ett kafeteriaområde.

Hur kom det sig att vi blev inbjudna till festivalen? Egentligen så är det en ganska lång historia. Jag och Mattias hade gått förbi skolan redan första dagen och jag hade lagt märke till en stor Maria-staty på taket av skolan. Jag drog slutsatsen att där måste finnas en katolsk kyrka eller ett kapell och jag gick dit följande söndag för att fira mässa. Det visade sig dock att själva kyrkan låg någon helt annan stans vilket en snäll spansk syster upplyste mig om. Vi pratade lite om vad jag gjorde i Japan och hon kände till Yamasa Institute där jag studerar. Jag fick veta att Hikarigaoka var en katolsk gymnasieskola för japanska flickor (som alltså är Buddhister!) och hon bjöd in mig till festivalen.

Love thanks!

Utmaning till er som läser japanska: urskilj kanjina och gissa vilken klubb!

Skaparklubben! Mattias i hörnet.

Jag: "Snälla Mattias, kan du inte försöka le i alla fall?"

Nanda kore? ("vad är detta?")

Behöver jag säga något?

Bästa på festivalen var våra två guider: Akari och Risako som gjorde ett utmärkt jobb! Tydligen kommer de även på sportdagen vi har imorgon på vår skola. Dessutom var dansklubben och orkestern jätteduktiga! Tänk hur mycket de har övat.

Ett lite komiskt inslag var eikaiwa klubben (engelsk konversation). Deras stora uppträdande bestod i en presentation som de tränat in utantill (några meningar var) som handlade om japanska årstider. Nivån var kanske som hos en svensk mellanstadieelev. Troligtvis har de tränat lika mycket som orkestern som spelade upp stycken ur les Miserables men det för en japan är det hopplöst svårt att lära sig bra engelska. Lika svårt som det är för oss att lära oss japanska!

En annan jättespännande grej var att vi deltog i en japansk teceremoni! Det hoppas jag få göra fler gånger.

Orkestern uppträdde med "Les Hinokenrables" (ordlek; hinoken betyder dirigent!)

Dansklubben!

 Dansklubben uppträdde med så vilt skilda dansuppsättningar som Ave Maria (balettföreställning), Candy Pop (bilden ovan) och Army Pride (typ hip-hop). Typisk japansk blandning!

För fler spännande bilder kolla in Mattias facebook:
https://www.facebook.com/mattias.strombladlind/media_set?set=a.1440592552832074.1073741828.100006440288952&type=1

(Har tagit några bilder därifrån!)

Idag - kyrkobesök och lathet

Idag lyckades jag ta mig till kyrkan helt själv! Lite svårt att hänga med i mässan på japanska men det var fint ändå. Förstod en del i alla fall! Resten av dagen har jag mest varit lat och hängt med mina korridorskompisar. Nästa helg (min sista helg vid Yamasa) planerar vi att göra en utflykt!

Katolska kyrkan i Okazaki. Enkel men vacker!

Ny klass, keigo och fredag den 13e

Ny klass, svårare studier

Efter en vecka med relativt enkel grammatik och med lärare som pratar relativt långsam japanska fick jag idag byta upp mig ett steg. Jag tror inte jag berättat detta men programmet jag går är en intensivkurs som fokuserar på tal och hörförståelse och i och med att jag inte kan prata speciellt flytande valde jag att stanna kvar i den lite lägre klassen hela veckan ut. Att få börja i denna klass idag har dock känts helt rätt! Läraren pratade snabbare och använde fler komplicerade uttryck, även om nivån låg under hur en vanlig japan skulle prata. Läraren la inte lika stor vikt vid att förklara ord och uttryck utan man fick ofta gissa sig till betydelse och användning av orden man inte kunde. Detta påminnde väldigt mycket om undervisningen i Linköping och är ett jättebra sätt att ta in så mycket japanska som möjligt på. Grammatiken vi gick igenom var ny för mig och kändes användbar. Jag har lärt mig massor av nya uttryck och fått ny motivation till att plugga hårdare!

Ankomochi - såååå gott! Det är bönor inuti och riskladd utanpå. <3

Keigo - några reflektioner

På eftermiddagen hade jag privatlektion, vilket var mycket mycket givande då jag och min lärare gick igenom keigo (artighetsspråk som jag kommer använda när jag till exempel pratar med mina lärare vid universitetet!). Hon lyckades lära mig exakt det som jag känner jag kommer behöva, och hon utsatte mig för mycket realistiska situationer. Tex. vad säger man när man ska lämna in en rapport? fråga om råd? överlämna en present? be om en tjänst? etc.

För er som inte läst så mycket eller ingen japanska så finns det alltså rum för flera nivåer av artighet inom det japanska språket. Den japanska som används mellan vänner är förkortad och enkel. Enkla verbändelser används och ofta försvinner några vokaler; shiteimasu (formen av gör som lärs ut till japanskastudenter) blir shteru, shinakerebanarimasen (måste göra) blir shinakya osv. Denna typ av japanska är ganska trevlig att prata tycker jag. Det går snabbt och orden ligger bra i munnen.

Nästa nivå är den som talas mellan personer man inte känner så väl tex. äldre elever på skolan eller kollegor på jobbet. Så kallad masu-desu form används ofta och frågor slutar på ka, istället för det informella no. Även på denna nivå finns vissa artiga uttryck som bör användas för att visa respekt.

En bit över denna nivå ligger den japanska som används då man pratar med lärare, chefen på jobbet eller andra viktiga personer. Det var denna nivå jag tränade på idag! Massor av fasta artghetsfraser finns och diverse verb ska bytas ut mot finare motsvarigheter. Grammatiken är lite annorlunda då man bör vända allting till en fråga; går det bra om ...? skulle jag kunna få tjänsten att ...? hur vore det om ...? osv. Ibland tappar jag bort mig lite i alla dessa komplicerade konstruktioner och när läraren bad mig visa hur man överlämnar en present sa jag någonting i stil med: "går det bra om jag skulle kunna få ta emot tjänsten att jag ger dig denna present lite grann?" Det är inte lätt inte...

En annan sak som jag lärde mig under privatlektionen var att man alltid överlämnar och tar emot en present med båda händerna. Så fin gest! Självklart påminde det mig om hur man tar emot kommunionen i katolska kyrkan (dock blir det fel om man försöker ta emot presenten direkt i munnen, prova ej detta). Jag tror nästan att japanerna är latenta katoliker och att vi i väst har mycket att lära oss av dem när det kommer till ödmjukhet!  
  
Fredag den 13e

Idag är det fredag den 13e! Jag hade egentligen bara ett mål för idag och det var att se en bra skäckfilm. Jag lyckades delvis med detta mål. På kvällen gick jag, Mattias och vår korridorskompis Alan på bio. Alan och jag såg Sadako 2 (uppföljaren till japanska the Ring) i 4D (!). Jag hade inte så höga förväntningar för jag tänkte att det nog inte var så fantastiskt som det lät (4e dimensionen är ju tid eller hur? tror inte biografen kan kontrollera denna så bra). Jag är heller inte ett fan av 3D, men det var den enda skräckfilmen som gick. Som väntat var den inte speciellt läskig och 3D-effekten var irriterande. Vi lyckades inte heller ta den av 4D-funktionen eftersom den var mobilrelaterad och krävde internetuppkoppling. Dock så var det en trevlig upplevelse att gå på bio och bra träning att lyssna på dialogen i filmen. Jag hängde med någorlunda bra i handlingen (men vem var hon i trädgården? jag fattade aldrig det)! 

Kommande blogginlägg: Okazakis djurliv!

Vad händer under ytan?

Varför samlas alla fiskar i dammen på en sida? Hur klarar sig den långsamma sköldpaddan gentemot de stora fiskarna? Kan det kanske vara så att det finns mer än en sköldpadda i dammen? Och varför simmar fiskarna bort då svanarna flyter förbi? Varför är alla hundar så små? Och hur gick det för insekten som våldgästade mitt rum här om dagen? 

Att studera på språkskola och shabushabu

Att studera vid Yamasa Institute

Nu har jag snart studerat i en vecka. Undervisningen har fokuserat på konversation centrerat kring vissa grammatiska konstruktioner. Trots att jag känner igen gammatiken sedan basåret, kan jag knappast säga att jag kan använda den ordentligt och därför har det ändå känts som en givande vecka. Över huvud taget tycker jag Yamasa Institute håller en bra standard. Jämfört med andra språkskolor är den ganska stor (skolan har kapacitet att ta emot flera hundra elever samtidigt) och organisationen är mycket välfungerande; det finns olika typer av boende i närheten av skolan, det finns många olika program att välja mellan, lärarna är duktiga på att lära ut och de är lätta att ha att göra med om man vill ändra något i sitt upplägg av studierna. Detta till skillnad från språkskolan i Gifu som jag studerade vid för två år sedan. Dock så kan upplevelsen variera en hel del från vecka till vecka beroende på hur många elever som kommer och om man skulle känna att språkstudierna inte fungerar kan man alltid välja att ta privatlektioner. Dessutom finns det en hel del (frivilliga!) aktiviteter att delta i, såsom utflykter och sportdagar.

När man åker på språkskola tror jag det är lätt att bli besviken. Människor från olika delar av världen, som är på olika nivå och som har erfarenheter av olika inlärningsmetoder samlas och försöker studera tillsammans. Om man som jag bara stannar några veckor är det lätt hänt att man hamnar i en grupp där nivån känns fel. Så är också fallet för mig nu. Samtidigt så tror jag att alla i gruppen känner så eftersom vi kommer från så olika bakgrund (jag är yngst i klassen!). Om man är medveten om detta så tror jag att man slipper bli så frustrerad när man tex. går igenom grammtik som man redan kan och börjar fokusera mer på hur man kan få ut så mycket som möjligt av kursen.

Klassen som jag går i är väldigt trevlig. Ena halvan av klassen har lite svårt att hänga med i grammatiken och kan knappt skriva alls, medan vi är några som tycker grammatiken är lätt, har ganska bra ordförråd men kan inte använda vår kunskap så väl. Ibland håller därför lektionerna ganska låg nivå, medan de är mycket mer givande vid andra tillfällen (såsom idag). Dock så har vi knappt några läxor vilket är skönt om man få tid till att göra annat!

För den som oroar sig över språkundervisningen på LiU kan jag än så länge säga att det har visat sig att både jag och Mattias klarar oss bra på våra japanskakunskaper! Hänger man med någorlunda under ettan och tvåan på Yi så kommer man kunna en hel del. De glosor och kanjin som man tror bara går in och ut inför duggorna och tentorna finns där inne någonstans. Det återstår att se hur det kommer gå att hänga med i undervisningen på universitetet, men jag förväntar mig en mindre chock. Tills dess tänker jag njuta av ganska slappa språkstudier i en fin stad!

Dagens äventyr

Shabushabu.

Efter min privatlektion på eftermiddagen hade jag lite tid över och satte mig i en park för att plugga. Jag passade på att repetera gamla glosor och grammatik ur Intermediate Japansese. Bredvid mig satte sig en lite äldre man och åt bönor. Vi pratade lite innan han gick därifrån. Det märks att det finns ett stort glapp mellan min skoljapanska och den japanskan folk faktiskt pratar. Om ett år hoppas jag att det glappet är mindre.


Klockan sex hade var vi några som hade bestämt att vi skulle äta på en ganska så fin shabushaburestaurang i närheten av skolan då några elever åker hem imorgon. För er som inte är bekanta med denna japanska maträtt så är det lite som fondue, på det sättet att man samlas runt ett bord med en kokande gryta i mitten (i vår var det kokande vatten och kokande stark sås) vari man själv släpper ner det man vill äta av, oftast tunna köttstrimlor. Sedan plockar man upp maten och förhöjer dess smakvärde med diverse såser. Konceptet tabehoudai gällde, vilket innebär att man för en fast summa får beställa in hur mycket mat man vill inom 90 minuter. Jag och några andra valde shabushabu med bara grönsaker och priset landade på strax över hundra kronor.

Mattias hamnade vid det vegetariska bordet. Därav minen.

Typexempel på att Mattias alltid lyckas komma med i kanten av mina bilder...

Restaurangens interiör.

Där är han igen....

Allt som allt så var detta en mycket trevlig dag! Börjar dock sakna att mina vänner (Karin! Fredrik!) efter en veckas kramcelibat. Det är skönt att känna att man klarar sig själv, men samtidigt inser man att man behöver de människor man älskar i sitt liv. Utöver detta så är mitt enda klagomål att jag ofta blir förvirrad på lektionerna då vi rollspelar olika situationer och jag får för mig att läraren menar allvar. Igår trodde jag seriöst vi var skulle gå till tågstationen mitt under lektionstid för att möta upp en annan klass från Nagoya. Jag var på väg att ställa mig upp när min partner sa "renshuu dake desu". På samma sätt så trodde jag idag att vi skulle planera en fest tillsammans i klassen. Visade sig att så inte var fallet. :P

KRAMAR!